Mitt liv som mobbad

Senaste inläggen

Av Mitt liv som mobbad - 24 december 2013 00:18

23 December 2013


Julen infaller om precis 5 minuter och även fast det är jul så känns det inte så..det känns som en vanlig dag på något sätt.när man var liten så kändes julen så lång och rolig och man kände verkligen av all julstämning men nu för tiden så känns julen kort och som en vanlig dag nästan. Det är samma med födelsedagar. Vi var ute och julhandlade klart allting idag och alla julklappar är inslagna och imorgon kommer några ur familjen och ska vara med och fira och det känns verkligen som att det kommer att bli kul och att julen kommer bli bra för en gångs skull. Men jag måste börja bli mer positiv och jag tror att det kommer att gå bra för mig här i livet. Ibland vill jag dö men ibland så vet jag att jag kommer klara mig oavsett vad och det har jag bevisat nu.Jag har redan lagt undan kläderna jag ska ha imorrn och jag ska hjälpa mamma att städa och dammsuga ..(TRÅÅÅK) men det måste ju göras,sen blir det mat,kalle anka och julklappsöppning sen vet jag inte mer. Men jag är excited i alla fall. Vi skulle kolla på ett hus idag men vi körde förbi det och det va pyttelitet och såg ut som ett ruckel helt ärligt.

 

Killen jag gillar så himla mycket så att det inte är sant gillar mig oerhört mycket och han sa att han älskar mig men han vågar inte säga på vilket sätt för han tycker det känns jobbigt så jag vet inte vad jag ska tro men jag vet att han är speciell,jag har aldrig mött en människa som är så perfekt på alla sätt..han är romantisk,gullig,rolig,knasig,snäll,hjälpsam och omtänksam och söt och snygg och jag gillar han verkligen och jag vill verkligen träffa honom. Bara ha honom här hos mig just nu och kyssa han och kramas o en massa. Jag saknar han så mycket och allt jag vill ha i julklapp just nu är han. Han har så stor betydelse i mitt liv och jag kan inte låta bli att le när jag hör hans namn eller ser att han skriver något. Men jag är ändå rädd för att han ska använda mig för att glömma bort sitt ex eller för att "lura" mig eller nåt sånt. Jag litar på honom men jag är ändå rädd att han ska lämna mig när jag känner så starka känslor för honom. Så har det vart för alla andra jag gillat. Dom har lämnat mig där helt ensam med ett krossat hjärta med tusen små bitar som jag varit tvungen att plocka upp varje gång och denna gången vill jag inte att det ska bli så.Den här gången ska det bli annorlunda

 

Jag skickade videon på när Heidi bråkar med mig,trycker upp mig mot altanen och slänger och knuffar ner mig på marken till rektorn och hon ska ta itu med det direkt(för en gångs skull) men hon kommer att ringa på fredag för hon vill inte "förstöra" våran jul.(vilket skolan och mobbarna redan har gjort på ett sätt) Jag kommer aldrig att bli den jag var innan allt hände och jag börjar faktiskt acceptera den nya jag. Jag måste bara komma på vem jag är helt nu,allt förvirrar mig och jag känner mig så konstig. Jag vill va den där snälla,utåtriktade och omtänksamma personen som alla tycker om och jag vill ha killen jag gillar och jag vill flytta till en annan skola och en annan stad där jag äntligen ska kunna få hitta mig själv och va mig själv och få massa vänner och klara mig bra i skolan. GOD JUL!

Av Mitt liv som mobbad - 23 december 2013 00:20

22 December 2013

 

min dag? mitt liv? min existens? SKIT ALLTIHOP!!!

 

Idag gick jag ut och va med julia(min barndomsvän) och vi gungade och klättrade i träd och hade jättekul och pratade minnen i flera timmar. Sen så kom Jesper,Linnea och Heidi och gungade så vi bestämde oss för att spionera på dom ifall dom skulle säga nåt elakt eller vad som helst. Så vi sprang runt och "mobbarna" gick runt också och dom såg mig till slut så vi gick in till Julia och mobbarna försökte hitta mig och letade i fel hus..(som tur var). Så jag och julia satte oss och gungade och pratade och lyssnade på musik och sjöng,då gick mobbarna och satte sig på en bänk 10 meter ifrån oss ungefär och började oxå lyssna på musik. Jag och Julia pratade och lyssnade på musik när Heidi börjar lysa med ficklampa på mig när jag gungar hur högt som helst och hon stannar min gunga och får av mig ur gungan och börjar bråka med mig och tjafsa och jag orkade inte med det så jag försökte gå iväg men då tog hon tag i min jackärm flera gånger sen började hon skrika ännu mer och jag försökte rymma men då tog hon tag vid min hals på jackan och tryckte upp mig mot altanen som står bredvid gungorna. Jag försöker komma loss men då drar hon i mig och trycker upp mig mer mot altanen,när jag till slut kommer loss ur hennes grepp så knuffar hon omkull mig med all kraft hon kan rakt ner på marken och jag slår i min höft hur hårt som helst. Sedan reser jag mig upp och försöker springa för hon är beredd att slå mig mer och hon springer efter mig en bit och Julia och jag springer hem till mig (det gjorde hur ont som helst men jag var livrädd) Vi gick och sa till min mamma och mamma,jag och julia gick till Heidis mamma och sa till och hon är ju helt konstig och börjar nästan krama min mamma..så patetisk och rädd säger jag bara. Imorgon blir det en polisanmälan på misshandel och trakasserier. Jag spelade in allt på video och det hörs precis vad som sägs och allt och det kan jag använda som bevis nu. Jag vill aldrig mer gå ut här. Jag hatar mitt liv och ibland känns det som att ALLA mår dåligt tack vare att jag föddes. Alla säger ju att mobbarna mår dåligt för att dom mobbar mig så det är mitt fel,att mamma får ta all skit är mitt fel,att min familj måste höra detta hela tiden är mitt fel och att jag ens föddes. Varför föddes jag ens?

 

Jag orkar inte mer. Mobbad,slagen,hatad,ensam,anorexia,depression..vad

mer kan gå fel nu? Just det klassbytena! Jag fick välja vilka jag ville gå med sa dom ju..Men RONJA OCH ANNA ÄR INTE I MIN GRUPP UTAN DOM KILLARNA SOM MOBBA MIG I SEXAN OCH SLOG MIG FÅR GÅ I MIN KLASS ISTÄLLET FÖR DOM, ASSÅ JAG HATAR MIG SJÄLV OCH MITT LIV OCH HELA SKOLAN OCH DETTA JÄVLA STÄLLET. VAD FAAAN SKA JAG GÖRA MED MITT LIV LÄNGRE? GÅ OCH DÖDA MIG SJÄLV ELLER ..VAD MER KAN MAN GÖRA? JAG HAR FÖRLORAT ALLT HOPP OCH NU SKA VI KOLLA PÅ EN LÄGENHET IMORRN ..MEN VAD HÄNDER OM VI INTE GILLAR DEN? JAG FÅR PANIK!! Killen jag gillar vet jag inte ens om jag gillar..allt är så komplicerat och jag är bara så rädd för att bli kär igen. Alla som jag gillat har börjat hata mig och mobba mig..helt ärligt så är det så. Jag vågar bara inte. Jag gillar han men ibland känner jag mig bara så dum..tänk om han inte menar det han skriver liksom..jag vill döda mig själv men jag vet att jag är den enda personen mamma lever för och därför kan jag inte riskera att hon dör tack vare mig.

Av Mitt liv som mobbad - 18 december 2013 20:25

18 December 2013


Shoppat nya kläder idag som jag är jättenöjd över. Vi handla mer julprylar och julklappar oxå och satte upp och på Fredag blir det att slå in dom också. Ska även (kanske) va med Julia(min barndomsvän)på fredag hoppas jag väl på. Ska till BUP och sjukhuset imorrn..ÅHH JAG VILL BARA INTE!! måste det men ..NEJ.. bara neeej. Det kommer bli så jävla jobbigt. Efter det ska vi träffa en av mammas gamla kompisar..kul? NEJ -_-' Jag hatar folk..och att träffa folk hela tiden gör bara allt värre. Så många människor på en dag liksom. Får väl försöka klara mig iallafall. Kommer seriöst få panik på BUP imorgon iallafall..och måste berätta för hon på sjukhuset att jag har ont nedanför revbenen så får dom väl undersöka det eller något. Ska även få mina provsvar sen förra gången jag tog prover(för 1 månad sen ungefär) Det verkar iallafall inte vara något allvarligt men man vet ju aldrig. Kommer kännas svårt att berätta allt som hänt. Speciellt som jag inte kommer ihåg allting som händer och har hänt. Min hjärna förtränger liksom minnena eller något och jag börjar bli ganska konstig. Känner mig inte lika konstig idag som förra veckan men känner mig ändå annorlunda på nåt sätt. Vet inte hur eller varför. Det är bara en läskig och konstig känsla helt enkelt. Ett tag klarad jag inte ens av att lyssna på musik och jag försökte sova bort dagarna(därför har jag inte vart så aktiv). Jag visste eller vet egentligen inte vad jag gör med mitt liv eller hur min framtid ska bli och det skrämmer mig rejält.

 

Killen jag gillar eller nåt sånt(är förvirrad och kan inte tolka mina känslor på ett bra sätt) säger att han gillar mig mer än bara som en vän och att det kanske kommer bli något när vi träffas men jag vågar inte berätta för någon hur jag känner för honom,jag vill helt enkelt inte att saker ska bli fel eller att nån ska förstöra saker för oss. Han kallar mig vacker,söt,underbar,perfekt,sexig och en massa sånt. Han är verkligen gullig och jag kände förut att jag kunde lita på honom. Men man vet ju aldrig ifall han håller på med samma saker med andra tjejer(jag är inte svartsjuk,jag är bara jävligt rädd för att bli sårad igen..som vanligt!) Jag har blivit utnyttjad förut av killar jag har gillat och jag är "done with it". Dom liksom bara "jag gillar dig" efter typ 5 minuter "skicka bild" "vill ha sex med dig",osv..Jag hatar när killar är såna..Killar är killar det förstår jag men dom behöver väl inte vara players för att få sex? Det är så patetiskt och elakt.

 

Kajsa. Hur ska jag beskriva henne? Jo,hon har alltid tagit det som är mitt..Min första pojkvän..en kille på distans..Han försökte utnyttja mig genom att be mig skicka bild på mina bröst och då va jag med kajsa. Jag skulle gå på toa. Gissa vad hon gör? Hon låtsas va mig och skypar med min kille och visar brösten för han och sin bh. Hanna(hennes tvilling) berättade det för mig och såklart började vi bråka men till slut var det mig dom blev arga på. Hon tog Jesper ifrån mig (killen som är en mobbare och som jag var kär i,i 2-3 år..) HON SKA JÄMT HA DET JAG HAR..hon är seriöst avundsjuk på mig.. Orkar inte med henne bara. Hoppas hon får ett skitliv! Jag skiter om jag är elak nu eller nåt men hon har åsamkat mig så mycket smärta,2 sjukdomar och en massa ändlösa skrik och tårar. Jag har aldrig hatat en person så mycket förutom han som misshandade min mamma i 3 år i sträck nästan varje dag. Den jävla alcholisten..Vill inte skriva mer om han. Det kommer bara upp en massa dåliga minnen då.

Av Mitt liv som mobbad - 16 december 2013 18:50

16 December 2013


Såå..den här killen som jag gillar. Han gillar mig med mer än en vän! men vi måste träffas innan vi kan bli ihop,men han är världens gulligaste och han skulle verkligen vara min drömpojkvän och prins. Men jag vill ju inte ha så höga förväntningar..Iallafall så har jag ätit idag..fast nu vill jag bara spy upp det utan att mamma märker det på nåt sätt..typ hämta en hink eller nåt att spy i..För jag måste få ut allting verkligen. Jag känner mig så konstig om jag inte får godis och choklad och sånt..det är helt sjukt faktiskt,jag tror jag är beroende elr nåt.

 

Jag klarade inte av att gå till hemundervisningen idag så jag börjar med det vecka 2..tror jag. För vecka 3 så byter vi alla klasser och jag kommer hamna med mina vänner. Ett tag trodde jag att jag inte hade nån kvar alls..Nu har jag det men jag känner mig ändå så ensam..

Av Mitt liv som mobbad - 15 december 2013 12:25

15 December 2013


Jag gjorde en väldigt dum sak igår natt..jag ångrar det hur mycket som helst och nu vet jag inte vad jag ska göra..jag fattar inte ens varför jag gjorde det eller varför mina känslor måste bli så konstiga..Jag önskar att jag aldrig hade gjort det för nu så kommer alla tro saker om mig..(ingen härifrån för dom hatar mig redan,men andra personer kanske..) Jag vill helst inte skriva det här för det vore pinsamt och kännas konstigt liksom. Men jag har gjort ett stort misstag helt enkelt..jag mår skit för det men jag har inte gjort något elakt mot nån kan jag iallafall säga..men jag känner mig fortfarande hur dum som helst..jag borde nog gå upp snart fast jag tänker hur mycket som helst just nu..Jag vågar inte säga nåt till mamma heller..Jag ska försöka glömma detta bara..Inte så lätt men jag måste nog försöka iallafall. Livet är inte enkelt och nu har jag nog gjort bort mig helt (IGEN!).

 

Jag har inte ätit något på 22 timmar nu iallafall och jag har gått ner ungefär 1 och ett halvt kg denna veckan. Jag klarar bara inte av att äta..mår bara så dåligt av det. Min mage krampar varje gång jag äter något och mamma tror att det är något fel på min lever elle något eftersom det krampar undere revbenen på vänster sida och jag brukar även få jätteont i revbenen också. Jag ska till BUP och sjukhuset på torsdag och då ska vi kolla upp det tror jag. Men jag vill ha mina mediciner..Jag vill kunna sova riktigt igen och kunna känna mig normal igen. Jag känner mig som ett monster just nu. Man vet aldrig vilket humör jag är på eller hur jag reagerar på vissa saker och jag äter tabletter varje dag och min mamma börjar säga att jag är beroende..hon har liksom utskrivna huvudvärkstabletter till sig själv som jag tar minst 2 varje dag..och dom är väldigt starka men jag tänker inte på det..jag bryr mig inte längre helt enkelt.

 

Vi satte upp julgranen och klädde den igår och den blev jättefin! fast jag önskar att vi hade haft en vit gran i år för dom är så himla fina! 9 Dagar kvar tills jul idag och det känns verkligen overkligt men ändå helt underbart. Vi ska fira julen ensam i år men ingen av oss vet vad vi ska göra..typ gå på bio,åka till liseberg eller åka till danmark på jullovet iallafall och det kommer att bli helt underbart och roligt verkligen. Längtar tills julafton också då man får alla julklappar och kolla på Kalle Anka. Fast jag får ångest över julmaten..

 

 

Känslan av att bli kär igen skrämmer mig totalt. Man vet aldrig vem som spelar spel med en och man vet aldrig om den andra verkligen menar det han säger. Jag är så rädd att bli lämnad helt ensam och han som nu ger mig hopp kan lämna mig när som helst eftersom vi inte bor så nära varandra. Jag saknar honom fastän jag aldrig träffat honom. Jag känner mig helt förändrad av honom och jag känner att jag kan prata om nästan vad som helst med honom. Men mina känslor skrämmer mig och jag har ingen att berätta för. Jag tror han gillar mig också men jag vet inte riktigt. Kanske inte på det sättet. Han är 16 och jag 14 och han kanske tycker jag är för ung för honom. Han säger att jag är perfekt och att han gillar mig jättemycket men jag vet inte på vilket sätt han menar för det vil han inte säga. Han älskar en annan tjej som gjorde slut med honom och jag vill att han ska vara lycklig och jag vill inte vara något andrahands val. Allt känns bara så skumt just nu. Jag kommer ihåg hur kär jag var i Anton men det är ingenting jämfört med det jag känner för denna killen. Jag har gillat en massa killar men jag gillade nog inte dom,jag var bara kär i kärleken. Jag har aldrig ens kysst någon och killen som får mitt hjärta att stanna tycker att en puss inte spelar så stor roll. Jag har aldrig vart ihop med nån på riktigt och haft ett riktigt förhållande..Om han får reda på det så vill han nog inte prata med mig igen. Han älskar den andra tjejen och dom passade faktiskt väldigt bra ihop men jag känner att jag och han också passar tillsammans och att vi är väldigt lika. Men vi får väl se.

Av Mitt liv som mobbad - 13 december 2013 22:09

13 December 2013


Ångesten sitter i hela tiden och idag var jag o mamma på ett möte med rektorn,en kurator,matteläraren,skolsköterska och en annan lärare och dom bestämde att eftersom jag inte klarar av att gå till skolan så ska jag få som typ hemundervisning. Fast att jag ska åka till en lokal och vara där 1 timma per dag med en lärare helt själv..Det känns ju konstigt men jag mår verkligen inte bra. Jag känner mig helt slut i kroppen hela tiden och jag somnar typ hela tiden också och när jag vaknar så kommer jag knappt ihåg vad som har hänt eller att jag mår dåigt(fast varje gång jag vaknar så vaknar jag med den här ångesten(illamåendet,yrseln,huvudvärken,m.m) och det är så himla jobbigt och nu så börjar jag glömma saker också och jag vill bara sova föralltid ibland. Ingenting har hänt idag men det är knappt någon som kontaktar mig längre eller något sådant.. Jag förstår väl det men allt är inte mitt fel. Dom anklagar mig för att det är mitt fel att jag är mobbad. JAG VET INTE ENS VARFÖR JAG ÄR MOBBAD!! pågrund av att jag inte vile va en bitch längre och att jag har det mesta men inte dom! Orkar inte skriva mer om dom just nu för mina tankar bara snurrar i mitt huvud och jag håller på och blir galen. Om mamma fick reda på hur konstig jag är på riktigt så skulle hon nog lägga in mig på psyket direkt. Jag behöver hjälp helt enkelt..och medicinerna får jag nog efter jul eller något men jag behöver dom NU! Jag vet inte vad som håller på att hända med mig för jag känner mig jämt så konstig och illamående,ångestfull,ont i huvudet,ont i revbenen och en massa sånt och yrsel. Jag vet inte vad som har hänt med mig eller varför detta har hänt.. varför känner jag mig såhär?

Av Mitt liv som mobbad - 12 december 2013 22:11

             

Av Mitt liv som mobbad - 12 december 2013 22:05

12 December 2013

 

asså jag orkar inte mer..jag har ångest hela tiden och mitt huvud bara dunkar och det känns som att mitt huvud ska sprängas..Jag gick till skolan igår och alla åttor(70 pers) var/är jätte arga pågrund av klassbytena..dom säger att DOM känner sig trygga och att DOM inte vill byta grupper..när jag gick in i klassrummet började sebbe peka på mig och säga att allt är mitt fel och kajsa,hanna,madde,felicia,nathalie och meda började snacka skit och säga att det är töntigt att alla måste byta klasset tack vare mig och att dom skulle byta klass på bara mig. Alla i hela klassen började snacka om det och dom spottade i lärarens kaffe..så jag sprang ut ur klassrummet halvt gråtandes och utanför klassrummet var det ungefär 50 pers som skrek efter mig saker som "mobbad" "allt är ditt fel" "nu fick du som du ville" "dumhuvud" "idiot" och dom slog sönder stolar och hoppade sönder bord och skolkade alla lektioner. Jag gick till vilorummet i skolan och trodde jag skulle få vara ifred men sen började folk skrika på mig utanför rummet och slå massa stolar mot väggen..jag var helt livrädd och jag visste inte vad jag skulle göra eller hur länge jag var tvungen att va där inne..det var precis som att sitta i en fängelsecell som man visste att man inte kunde gå ut ur utan att bli nerslagen. Jag var så rädd så jag skakade och jag kunde inte sluta gråta. Dom skrek hur mycket som helst på mig och sen började dom terrorisera mig på facebook på mina statusar och på meddelanden,dom skrev att allt var min och min mammas fel och att vi bara gjorde det värre för oss. Dom skrev även "som man bäddar får man ligga" och en massa annan skit om att allt är mitt mammas och mitt fel. Jag ringde mamma och berättadde vad som hade hänt när jag satt inne i vilorummet och hon försökte få tag på rektorn men hon svarade ju inte såklart..så hon blev kopplad till en annan rektor i en annan skola i samma kommun som fick ta kontakt med min skola och försöka få ut mig ur skolan helt oskadd. Det kom 3 personer (1 skolpedagog,1 elevassistent och 1 extralärare) Dom försökte få mig på bättre humör och försökte lugna mig. Dom stog utanför dörren till vilorummet och dom besökte mig och dom fick hämta min jacka i mitt skåp längst ner i korridoren eftersom jag inte kunde gå o hämta den själv..När min mamma kom för att hämta mig så gick hon inte in i skolan utan 3 stycken skulle eskortera mig ur skolan oskadd så dom låste dörrarna till utgången så att ingen skulle följa efter mig och vi fick gå en bakväg för att ingen skulle hoppa på mig. Jag har sån ångest nu när jag skriver detta och jag vet inte alls vad jag ska göra eftersom jag är hatad av så många(över 70 pers), Jag har sån himla panik och just nu så börjar jag skaka..

Presentation


Det här är berättelsen om mitt liv. Respektera och om du inte har något snällt att säga,säg det inte alls.

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3 4 5 6 7 8
9 10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
December 2013
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards