Mitt liv som mobbad

Senaste inläggen

FML

Av Mitt liv som mobbad - 10 december 2013 18:36

10 December 2013

 

Jag vill bara dö eller bara försvinna nu..Asså jag orkar inte mer..vad jag än gör så är det aldrig bra nog..Jag orkade inte gå till skolan idag och jag kunde bara inte sluta gråta imorse..Varför ska jag jämt vara den som gör fel? JAG ÄR BARA SÅ TRÖTT PÅ ALLT! JAG ÄR INTE OKEJ,OKEJ!? Lärarna hade tydligen kallat alla åttor till aulan idag och sagt att dom ska mixa klasserna och alla hade blivit förbannade och vissa grät..till o med erika och emma! ASSÅ VAFAN DOM HAR INTE ENS VÄNNER I 8:1 FÖRUTOM VARANDRA...BLIR SÅ FÖRBANNAD ATT DOM TYCKER SYND OM SIG SJÄLVA..JAG BIR MOBBAD OCH PUTTAD OCH FÄLLD OCH INGEN JÄVEL ENS BRYR SIG ETT DUGG OM DET. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG? VAD HAR JAG GJORT ALLA EGENTLIGEN? ALLA ÄR SÅ JÄVA HJÄRNDÖDA KÄNNS DET SOM....JÄVLA SKIT SAMHÄLLE..KAN JAG FÅ DÖ NU? JAG ORKAR INTE LEVA MER.. Min mamma klagar på mig för att jag spyr och jag får damp okej då slutar jag väl äta helt då,blir alla nöjda då? Jag ska börja svälta mig helt imorgon..ska bara gå och spy snart så är väl allt avklarat idag....JAG FALLER IGEN OCH INGEN ENS SER DET,JAG SKA ALLTID TRÖSTA ALLA ANDRA INKLUSIVE MIN MAMMA ASSÅ HERREGUD...INGEN TYCKER SYND OM MIG ELLER ENS TAR HAND OM MIG LÄNGRE...ASSÅ JAG KAN INTE SLUTA GRÅTA... OM JAG DÖR? VEM SKULLE EGENTLIGEN BRY SIG? ELLER ENS KOMMA PÅ MIN BEGRAVNING...INGEN...

Av Mitt liv som mobbad - 9 december 2013 22:30

           

Av Mitt liv som mobbad - 9 december 2013 22:21

9 December 2013


Har fått en ny tid till BUP och sjukhuset nästa vecka nån gång..känner inte alls för det..får ångest varje gång och i ett ögonblick så känns det som att jag inte existerar(det är faktiskt en rätt så läskig känsla) varje gång jag kommer dit så börjar jag må piss rent ut sagt. Jag känner mig liksom instängd i mig själv på något sätt. Skolan och bussen,ja vad kan man säga? Jesper har bytt grupp till 8:2 och det har Heidi också,Heidi påstod att hon var mobbad av Erika(viket inte ens är sant,heidi biter och slår folk ganska ofta men hon ändrade sig ganska så mkt när hon blev kär i en kille och jag tyckte att jag och heidi var jättebra vänner och att vi hade kul tillsammans..problemet var nog att jag har svårt att vara med folk på fritiden och efter skolan..Det känns så konstigt..Jag har inte varit med någon på 4 månader och sovit över eller något sånt(förutom i Danmark på konfirmationslägret som jag drömmer om varje natt,det liksom hemsöker mina drömmar) men jag är väl rädd att jag ska säga något fel eller vad som helst.Jag vet oftast inte vad man ska göra eller vad man ska säga när man är med någon och det känns liksom så fel ibland. Jag,Emma och Erika har blivit vänner igen idag i alla fall och det känns bra att ha mer folk som litar på mig. Jag och Ronja berättade för Erika vad Heidi har sagt om henne(att hon mobbar henne,slår henne,bara är med henne för att hon inte hade nån annan att va med). I början trodde jag på heidi när hon först berättade det(1 månad sen typ) men sen så såg jag ju själv att hon ljög om det ..Jag kan inte fatta hur hon kan lita på Jesper och Linnea..Nu går hon i samma klass som dom också! Jag trodde att jag och heidi skulle bli bästisar helt och hållet men nu kommer det aldrig att bli så..

 

Jag hatar mobbning..Varför ska man trycka ner någon som redan ligger ner eller sparka på någon som redan ligger ner? Jag hatar den här världen och människorna i den.. Imorgon eller på Onsdag så ska mamma polisanmäla Jesper,Linnea,Kajsa,Hanna och Eric för trakasserier,förtal och en massa annat troligen identitetstöld,hackning,psykisk mobbning. Skolan bryr sig inte och jag blir bara så sur på dom! Heidi och jesper fick byta men vad händer om löftet med mixade klasser? Jo,INGET. Varför? INGEN BRYR SIG. Det är bara att inse liksom men jag ger inte upp hoppet om att jag ska klara dom 8 sista dagarna i skolan,jag VET att jag klarar dom.

 

Vädret ute får mig att bli gladare eftersom vi kommer närmare och närmare jul. Julen är min favorithögtid och något som jag uppskattar och beundrar djupt. Julbaket,Julgranständningen,Pynta julgranen,Kolla på Kalle Anka,Att få vara med sina nära och kära,Att få julklappar och att få ge julklappar,julmaten,tomtarna,ljusen,snön,vintern, jag älskar allt som har med julen att göra och det jag älskar mest med julen är nog vår familjs traditioner.

Av Mitt liv som mobbad - 8 december 2013 22:06

8 December 2013

 

Ja nu så ska jag egentligen sova och så men jag rensade och gjorde i ordning lite i min garderob(den som står UTANFÖR mitt rum...) så himla jobbigt att inte ha en riktig garderob..Men i alla fall nu så lyssnar jag lite på One Direction och jag chattar med en massa personer. Jag tror inte längre på kärlek för att jag blivit sviken på så många sätt av flera olika personer. Men jag tror jag börjar få upp ögonen för någon som verkligen kan få mig att le när jag behöver det och jag behöver det nog mest nu. Men det värsta är nog distansen och åldern mellan oss..Egentligen vill jag inte skriva mer här men jag är ju anonym så jag kan ju tjata på så mycket jag vill haha. Men jag vet inte om jag gillar killen eller inte för vi har liksom aldrig träffats eller känt varandra så länge. Killen har humor och får mig att skratta och le. Men han är 16 och jag 14 och han bor flera mil härifrån..Jag känner mig gladare sen han började skriva till mig men det känns som om han bara skämtar med mig ibland liksom..det är svårt att säga hur men jag vågar inte lita på honom än..Min mamma vet vem han är men hon vet inte att jag skriver med honom..Han säger liksom att han gillar mig men jag vet inte på vilket sätt han menar men jag ska nog vänta och se hur det kommer gå..

 

I alla fall så ska jag gå till skolan imorgon och ÅKA BUSS,det känns inte alls bra. Jag känner mig illamående av den känslan. Men jag vet att jag måste stå ut för att jag ska få bra betyg och att jag ska klara mig bra i framtiden,det är mitt mål just nu. Mina gamla "vänner" som svek mig som gick till mobbarnas sida gillar mina bilder och det känns just nu som att jag inte har något privatliv alls. Alla ska jämt säga åt mig vad jag ska göra och sånt. Skolan,kuratorn och mobbarna säger alltid åt mig vad jag ska göra,att jag ska byta klass,att jag ska flytta,etc. Jag är bara så trött på allt tjat! Jag har hemkunskap imorgon och i min grupp så är Jesper med..Jag känner redan nu att det kommer gå skit. Bra förhoppningar jag har eller hur? Nej,men jag vet hur han är..Jag kan inte lita på någon just nu. Bara min mamma för jag vet att hon alltid ställer upp för mig oavsett vad och nu ska jag koncentrera mig på skolarbetet och en massa innan 17 december för då ska betygen vara satta. Jag gjorde klart ett hemprov i kemi idag iallafall,nu har jag bara ett omprov i slöjd,spanska prov,so läxförhör,biologi prov,idrott uppgift,och något annat som jag glömt. Men jag känner att jag måste fixa detta nu!

Av Mitt liv som mobbad - 7 december 2013 19:51

      one Direction räddar mitt liv varje dag,det går inte att beskriva vad dom betyder för mig. Deras musik har hjälpt mig genom mycket och jag vet att den kommer att hjälpa mig genom det här också. Deras underbara personligheter och deras annorlunda danssteg och deras humor får mig alltid att skratta. Sättet dom bryr sig om sina prinsessor(Directioners) och sättet dom får mig och en massa andra människor att le. Deras änglalika röster och deras sätt att hjälpa andra i nöd som behöver hjälp.  Dom är mina hjältar utan mantel och dom är dom som har räddat mitt liv. Utan 1D vet jag inte vad jag skulle gjort,om jag skulle andas i detta ögonblicket. Ingenting kan få mig att sluta älska dom,för dom är nästan allt jag har(förutom min mamma). Jag drömmer om att en dag träffa dom och jag har kvar hoppet om det och jag tänker behålla hoppet tills den dagen då min dröm går i uppfyllelse. Jag älskar alla,Harry,Liam,Louis,Niall och Zayn så djupt ner i mitt hjärta och jag kommer att älska dom tills den dagen jag dör.      

Av Mitt liv som mobbad - 7 december 2013 19:46

7 December 2013

 

Here we go again.Känner mig lite ensam fast ändå inte. Jag känner och pratar mest med folk över internet och jag har så svårt att ta kontakt med folk irl. Jag hatar att vara såhär blyg och det känns som om jag kommer få skit i skolan på måndag eller att nån har sagt nåt jävla rykte till. Mamma brukade köra mig (förra veckan) för att jag inte vågar åka buss men nu måste jag åka buss på måndag och hela tiden framöver.. Vet inte alls hur det ska gå och jag känner mig jävligt rädd för det också. Alla hatar mig och jag försöker liksom att acceptera det men ibland är det svårt och det känns som om en hel våg av ångest och rädsla svämmar över mig och jag dränks i den. Hur ska jag få alla att tro på mig? att tro på sanningen? det är svårt att tro på en person som står själv och tydligen enklare att tro på ett gäng som ljuger.. Ibland kan jag inte förstå hur folk tänker. Eller vad fan alla håller på med. Ungdomar måste ha sex annars är man en tönt,om man har sex så är man en hora. Om man är smal så säger alla att man är för smal och när man är tjock blir man retad för det. Den här världen är galen. Alla dömmer varandra utifrån saker som är obetydliga. Man ska se insidan och personligheten innan man är elak och dömmer och sånt. Folk borde lära sig det. Jag lärde mig det. Dom populära som man nästan alltid kallar dom vet kanske inte ens att dom är populära och när man väl ser insidan så ser man att dom inte är så perfekta eller mår så bra dom heller.

 

Ärligt talat så vet jag inte vad folk har emot mig eller varför just alla hatar mig. Jag ställer mig den frågan ganska ofta nyligen men jag får aldrig något svar. Jag kanske var en bitch förut men man kan faktiskt förändras och det har jag gjort. Jag har mognat ifrån allt skitsnack och alla lögner och nu säger jag bara sanningen,för att om man ljuger så kommer alla till slut få reda på det så vad är det för idé liksom?

 

Jag skulle ju på tomteparad med min mamma,julia och min mammas kompis men det blev inte så :( Jag fick feber och vi åkte och köpte pizza istället(jag bjöd). Och sen så tände vi lite ljus och kollade på en film som heter "Sorority Wars" och den var jättebra! Jag kunde tyvärr inte behålla maten så jag spydde upp allting igen. Jag har gått upp 9hg i vikt och det känns som om hela min värld ska gå under för det. Det är as mycket och jag måste försöka gå ner det igen.

Av Mitt liv som mobbad - 6 december 2013 00:30

6 december 2013


Idag så har det väl inte hänt så mycket. Egentligen skulle jag åkt till BUP och ätstörningscentralen idag men det blev snöstorm och vi kom aldrig iväg och jag gick inte till skolan idag för jag skulle nog ändå varit ledig. Jag vet inte hur det går med den jävla ryktes spridningen i skolan men shit the same. Asså jag har slutat bry mig,jag är bara så trött på allting. Men jag tänker absolut inte ge upp nu! Jag är bättre än mobbarna och det vet jag. Jag har umgåtts och haft kul med en av mina bästa barndomsvänner. Vi gick ut i snön och vi gjorde snöänglar,hoppade i snöhögar och sprang genom andras trädgårdar(fast jag ramlade haha)   Det känns som om livet börjar gå lite framåt. Det är konstigt att man kan känna sig starkare när man inte har någonting kvar nästan. Men jag ska börja vara med människor mer och inte bara sitta hemma och må skit! Det känns som om alla alltid tycker att allt är mitt fel. Men felet är dom människorna,just saying. Jag är trött på att bli behandlad utan respekt och bli mobbad. Jag vill ha revenge. Polisanmälan på mobbarna kommer in nästa vecka och jag hoppas att det hjälper(troligen inte). Jag SKA klara den här striden även om jag förlorar mina vänner för om dom verkligen hade varit mina vänner så hade dom ställt upp för mig nu! men det gör dom inte utan dom är på mobbarnas sida och det kommer dom få ångra. Alla säger att det är synd om dom som mobbar. Jag hatar när man säger så.....vafan? är det inte mer synd om den som blir mobbad elller? den som är mobbare har alla på sin sida och vet precis hur den ska vara elak så vem är det mest synd om? seriöst?!

Imorgon ska jag,mamma och Julia(min barndomsvän) på en tomteparad och först ska vi fika hos en av min mammas gamla vänner. Jag tror det kommer att bli bra och det känns bra att vara med Julia igen. Jag håller på och blir mig själv igen och det känns bra men ändå skrämmande. Jag måste seriöst spy nu för jag klarar inte av att ha all mat inne i min mage...det är bara så äckligt att den är därinne...svårt att förstå  för dom som inte går igenom samma sak men detta är mitt liv.

Av Mitt liv som mobbad - 5 december 2013 21:04

Låt mig få sova

Låt mig aldrig mer få vakna

Men du måste lova att du föralltid mig sakna

Jag vill leva i drömmarnas land

Bara vara med dig och hålla din hand

Ingenting är som det borde

Inget ser ut som det gjorde

Allt är hemskt

Mitt liv är sämst

Jag tror jag just nådde botten 

Varför fick just jag nitlotten?

varför just jag?

varenda jävla dag

Alltid jag som gör fel

Har inte ni gjort en hel del?

Ni säger aldrig förlå

t Ni lämnar mig i all gråt

Står där ute i regnet I byxor och ett linne

Fryser och skriker efter hjälp

Men ingen hör

Ni fortsätter med ert prat

Ni snackar om mig med ert eviga tjat

Att jag är så elak och ful

är det verkligen så himla kul?

Har ni inget bättre för er?

Nej,det är bara att ranka ner

På mig som en gång var stark

Nu? -Nej,inte alls

Jag vill hoppa från ett hus med tända ljus

Aldrig mer återvånda

Försvinna från livet

och bara gå upp i rök

som om jag aldrig funnits

säga hejdå till världen

ramla platt på marken

sluta andas och till slut dö

hjärtat slår inte längre

allt blir tyst och stilla

Ingen ser

för vem skulle egentligen bry sig?'

men det ingen visste var att jag redan för länge sedan var död..


..inombords...

Presentation


Det här är berättelsen om mitt liv. Respektera och om du inte har något snällt att säga,säg det inte alls.

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3 4 5 6 7 8
9 10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
December 2013
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards